måndag 29 december 2014

bär den som en krona

Har inte bloggat om böcker på länge. Det beror främst på att jag läst böcker som jag inte gillat eller orkat med. Men nu har jag läst något mer lättsamt, nämligen Sanna Tahvanainens vidunderliga och förtjusande Bär den som en krona. Om drottning Victoria av England, hennes prins Albert, 1800-talet, den tunga kungliga kronan, plikter, ädelstenar och apelsinblomster. Romanen är som en saga, lekfull men mörk. Viktorias monolog är självcentrerad och ofta barnslig. Men jag gillar hennes stil, även de understreckade orden i det som kanske är dagboksanteckningar. Det är rolig läsning. Sängar, speglar, siden, sylt.

måndag 8 december 2014

ja må hon leva!

Flickan min fyller fyra stora år idag. Hon är kavat och känslig och en glädjespridare utan like. Jag är oändligt stolt och tacksam över att vara hennes mamma.



onsdag 19 november 2014

buupost

En viss femåring tycker om att rita och vill ofta skicka post till buu-klubben. Men vi har inte sett en enda teckning vi skickat visas i programmet trots att vi sällan missar ett avsnitt, buhuu!

tisdag 11 november 2014

Den andra kvinnan

Läste Therese Bohmans roman Den andra kvinnan. Provocerande läsning! Boken handlar om den namnlösa huvudpersonens annanskap som älskarinna men också annanskap som utanförskap gällande klass och kön. Hon bor i en enrummare på bottenvåningen (i det dostojevskijska "källarhålet"), vill bli författare men jobbar nere i sjukhusets matsal som köksbiträde. Jag tycker att romanen är som bäst här, beskrivningarna av solkig omgivning och drömmar bland kalla matrester, disken, fukten. Och bakplåtspappret i fönstret hemma med novembermörkret och dimman i förorten utanför.
Otryggheten och ängsligheten som präglar huvudpersonen är förutom ekonomisk även social. Alla slags gemenskaper, tillhörighet och sammanhang känns påklistrade och främmande för henne. Det är samtidigt sympatiskt och störande. Det som skaver mest i mig är det att hon föreställer sig vara en ovanlig, speciell varelse sådär överlag men i synnerhet gällande könet (kvinnorna verkar sig präktiga, tråkiga, pliktfyllda och falska jämfört med männens intressanta, spännande och fria självklarhet...) Så irriterande att man vill skrika. Då hjälper det att komma ihåg att romanpersonen är sisådär tjugo år.

söndag 9 november 2014

tomma krukor

Det var väl på tiden att slänga balkongblommorna? En sista tapper knopp fick ändå komma in.


tisdag 28 oktober 2014

mrs Dalloway

Om varför det lönar sig med en omläsning av sina favoriter. Virginia Woolfs Mrs Dalloway. Den tyckte jag att var vansinnigt bra under studietiden. Och tycker lika fortfarande! Varje fulländad, briljant mening som understryks och inpräntas i läsaren. Dessa märkligt vackra timmar som skildras, de ihopflytande scenerna och den spända atmosfären. Vid första läsningen tänkte jag ungefär att det är en berättelse om något väsentligt som bubblar under ytan, något betydelsefullt som är nära att hända mrs D -kanske ett utspel, utbrott- något som hon sedan rationaliserar bort och slätar över. Nu, sisådär femton år och en omläsning senare, tänker jag att herregud: det är ju inte ens NÄRA nära att hända henne. Fantasier finns det ju nog, men bara en liten gnutta frustration i självbelåtenheten. Visst, romanen handlar inte enbart om henne. Men ändå. Konventionerna, självkontrollen, de fåfänga idealen och det neurotiska, sorgliga och onödiga med det hela. Det är det som händer.

söndag 19 oktober 2014

Girona

*skrytvarning* Kan nämligen inte låta bli att berätta vad som hänt i veckan: jag har varit på en jobbresa till Girona! En tredagarskonferens med över 900 deltagare från 90 länder. Jag hade aldrig ens varit till Spanien förut. Lyckligtvis reste jag med vännen-kollegan som kunde språket. Underbara, underliga, långa dagar med föreläsningar och workshops, intryck, idéer och anteckningar, festligheter med god mat och vin och så den ljuvliga värmen ute. Utan den vanliga vardagsrumban kändes det som om man hade mera tid en nånsin, trots fullspäckat program från morgon till kväll. Så jag gick omkring med en närmast hysterisk frihetskänsla blandad med hemlängtan. Nu är jag så inspirerad att jag nästan har lust att blogga om jobbstuff. Nästan.

söndag 5 oktober 2014

strömming

Strömmingsmarknaden på Salutorget, det äldsta traditionsevenemanget i Helsingfors, öppnade idag. Stämningsfullt men kyligt för den som lämnat mössan hemma. Böcklingsbouillabaisse och äppelglögg värmde för stunden. Skärgårdsbröd, vinbärs- och månskensströmming följde med hem (vad månskensmarinad innebär kan man ju undra, svaret är bland annat carambola). Gå dit, smaka på läckerheter och understöd Östersjöfiskarna!

Americanah

Nåja, det tog två månader men nu har jag läst den omdiskuterade och hyllade Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Tyckte mycket om hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig. Americanah är en roman om identitet, tillhörighet, kulturskillnader, hudfärg och hår. Och en kärlekshistoria. Många skarpa iakttagelser om rasism och sexism, inte minst i huvudpersonen Ifemelus blogg om verkligheten som svart icke-amerikan i USA och den vita normen. En ögonöppnare! Bitsk, fräsch, underhållande läsupplevelse.

Det här med bloggande romanpersoner och bloggtexter som uttrycksmedel i romaner är ju också lite intressant. Ett lite liknande grepp men i mindre skala finns i Pauliina Rauhalas Taivaslaulu.

söndag 28 september 2014

Legonörd

Namnsdagsbarnet har firats idag! För övrigt kan konstateras att lego i en tågkupé inte är en bra idé. Det ante mig.

torsdag 25 september 2014

skilsmässor för små

Har läst en del barnböcker om skilsmässor på sistone. All barnlitteratur handlar naturligtvis inte om kärnfamiljen utan det finns en hel del ensamstående mammor och pappor (böckerna om Jason och Alfons för att nämna några klassiker) och en myriad av olika familjekonstellationer. Men tills vidare har jag inte råkat på så väldigt många sagor om splittrade familjer. Så här kommer en lista på bilderböcker med detta tema:

Cécile Eyen: Pikkusuden kaksi kotia (separation, oro och vilsenhet)
Inger Lindahl& Gunilla Kvarnström: Pappa kommer (om barnets längtan och väntan på en förälder)
Emily Menendez-Aponte: När mamma och pappa skiljer sig (ingen sagobok, men saklig och bra)
Anna-Clara Tidholm: Min familj (tydlig och konkret bilderbok om hur olika familjer kan se ut. Inte direkt om skilsmässa, men passar utmärkt för alla! En favorit)
Maisa Tonteri& Virpi Talvitie: Okko Oravan kaksi pesää (bråk, separation. Sympatisk story och fina illustrationer).
Eva Uddling& Gunilla Kvarnström: Bo här och bo där (om jobbigt det är att flytta)

Här är några böcker som i mitt tycke lämpar sig bättre för lite äldre barn:
Esko Rinnevuori: Pasin kaksi kotia.
Sinimarja Saarenvirta& Petteri Ponsimaa: Älkää huutako. Satu perheen ero ja muutostilanteisiin.

Att läsa dessa böcker väcker starka reaktioner, känslor, tankar, frågor. Det är ett svårt ämne. En del böcker har därför förord och läsanvisningar - vilket sagor ju inte i allmänhet har- som främst riktar sig till föräldrarna.

obs! denna lista är bara påbörjad, kommer antagligen att få fortsättning. Boktips är välkomna!

fredag 12 september 2014

blockat

Ifjol fyndade jag lite fyndig choklad i Oxford som jag sku ge till en kompis med skrivkramp. Nyss hittade jag chokladen i skåpet och åt upp den i ett nafs. Men det är ju tanken som räknas. Eller bäst före-datum (denna månad).

söndag 7 september 2014

Transparente blanche

Läste Peter Sandströms roman Transparente blanche. Jag älskade hans förra bok så förväntningarna var höga. Det är samma Nykarleby som skildras. Floden, vattentornet, tidens gång. Samma tystnader och ordknapphet finns även i denna roman, som skapar en märkligt hemlighetsfull och  sorgsen laddning. Det är sentimentalt på ett torrt och sakligt sätt. Det handlar om relationer och kärlek. Och om en slags otillräcklighet och kraftlöshet inför tiden. Rekommenderar!

måndag 1 september 2014

vill inte

Första september. Såg cirka en miljon skränande flyttfåglar varav en bråkdel syns på bilden. Neeej stopp, inte ännu!



måndag 18 augusti 2014

airshow goes lego

Idag har det mest spännande varit bygget av diverse legoplan med gårdagens spektakulära airshow och planens färger, krumbukter och störtdykningar i minnet.

söndag 10 augusti 2014

Mattor i natten

Idag har jag tvättat mattor. Präktigt! Och terapeutiskt. Tydligen en populär syssla en solig söndag. Det gick ganska behändigt att cykla till tvättstället med mattorna i barnsitsen+stor påse. Men sen kom barnen hem varav en med feber så mattorna får övernatta i Bocksbacka en natt eller två för jag vet inte hur sjutton jag får hem dem.

söndag 3 augusti 2014

fyra veckor är förbi

Neeej, nu tar semestern slut (lyxproblem jag vet). Det har varit den bästa sommaren på länge. Menar inte solgasset och hettan utan det vilsamma, avspända lunket från en dag till en annan. Skulle inte tacka nej till en extra ledig vecka. Eller fem.

söndag 27 juli 2014

Pärnu

Kom hem igår från en tredagarstripp med väninnan till ljuvliga Pärnu. Vacker stad, lyckad resa. Dit vill jag pånytt! Barnen blev förvånade över att mamma färgat tånaglarna (för alla intresserade kan jag avslöja att jag inte lackat tårna på över tio år... inte fingarna heller men det blev ogjort även nu). I Pärnu började jag också på Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie som verkar väldigt bra.
 

tisdag 22 juli 2014

bokryggar

Rensade lite i hyllan och svängde samtidigt ihop lite bokryggspoesi.
Den gröna spindeln: Ny dag börjar/Se dig omkring/ Genomresa/Markens gröda/Tiden det tar/Timmarna/Mot natten/Hennes ansikte/Skriket från djungeln


Fenomenet med bokryggspoesi... nytänk jovisst men mest lite vitsigt! Kanske någon galen boknörd (not me!) får för sig att ordna hela sin bokhylla till en någolunda sammanhängande berättelse.  

Sonetjka

Läste Sonetjka av Ljudmila Ulitskaja. Bibliotekarien Sonetjka är den godhjärtade, anspråkslösa, sega och milda huvudpersonen som lever i ett eländigt, fattigt och dystert Ryssland under krigsåren. Även om omgivningen och tiden är intressant är det framförallt en oväntad kärlekshistoria som skildras, något som Sonetjka upplever som ett lyckokast. När dottern Tanja växer upp samt fosterdottern Jasja kommer med i bilden, ja då förpassas Sonetjka till husmorssysslor i berättelsens bakgrund. Läsaren känner medkänsla över hennes ödmjukhet och tacksamhet och blir ibland nästan illamående och förorättad å hennes vägnar -hon blir ju inte det själv- men det är essensen i hennes berättelse. Underbar text i översättning av Kristina Rotkirch. Absolut läsvärd.

söndag 20 juli 2014

Nu blommar det

Vi sådde ju blomfrön i mars-april och det växer så det knakar på balkongen. Luktärter, malva, ringblommor och resten av innehållet i påsarna har jag glömt och kan inte identifiera stjälkarna heller. Förutom fint är det väldigt trångt vid de här laget i krukorna!


tisdag 15 juli 2014

Vinterkriget

Läste Vinterkriget av Philip Teir. En roman om medelklassens relationstrassel, missförstånd, planlöshet, vantrivsel. Boken är varken tillkrånglad eller pratig utan realistisk och enkel. Trots att romanfigurerna knappt väcker några känslor alls- eller nog sympati varvat med irritation- är de inte ointressanta, de speglar sina sammanhang och samtiden överlag. Det som händer är halvlustigt på gränsen till löjligt och samtidigt blir det lite sorgligt och kanske stort just på grund av det. Det behöver inte vara konstigare än så. Så jo, jag gillade romanen.

onsdag 2 juli 2014

Egenmäktigt förfarande

Läste den omdiskuterade Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek av Lena Andersson. Det är en välskriven och träffsäker berättelse om beundran som blir besatthet, om obesvarad kärlek och det seglivade, plågsamma hoppet. Romanen beskriver ett år av Ester Nilssons liv- och man är glad att boken är så tunn och denna sk. kärlekssaga så kort!

söndag 29 juni 2014

chick lit

Jojo Moyers Me before you. Chick lit, lättsmält, underhållande. En förutsägbar story om eutanasi, redan pärmen med en flicka som släpper en fågel ur sina händer avslöjar hur det går. Nästan intressantare än boken är att en vän lånade den åt mig och önskade att jag läser den- sånt gillar jag! Och jo, jag sträckläste ju den.

torsdag 26 juni 2014

halleluja, kanske

Aningen tung dag på tingsrätten. Resultat: försiktigt hoppfull igen.
 
ps. inte jag som klottrat

måndag 23 juni 2014

lejonsoppa

Häromdagen föreslog den ofta matkrånglande femåringen att vi skulle laga "lejonsoppan" som blir till i en gammal barnbok Luiseva puiseva leijona ja ovela apina (1974). Och idag gjorde vi den. Morötter, vårlök, tomat, fisk, svamp, kokosmjölk, kryddor&örter i en gryta och tadaa: en utsökt lejonsoppa! Som femåringen slukade. Om jag lagat en vanlig fisksoppa hade det varit en annan femma med aptiten.

Glad över denna succé efterlyser jag nu tips på barnböcker med inspirerande maträtter/recept!

söndag 15 juni 2014

ärter och hjärtan

Så går en dag på ett soligt, blåsigt, grönt och blommigt Sveaborg! Underbara vänner, bröd, ost, sallad, bönröra, ärter, skumpa, glass är lika med lycka på en filt! (förutom måsskiten på min axel)
 

fredag 13 juni 2014

happening now: lådor

Denna vecka har jag och mina kolleger tänkt på flyttlådor, packat flyttlådor, drömt om flyttlådor. Arkivet och biblioteket töms i lådor och flyttas - huset ska renoveras. Entusiasmen över förändringen kombineras med en enorm trötthet. Nå så stundar veckoslutet och vad gör man? Funderar på alla lådor med mappar med allsorts viktigheter. Hallåå!

tisdag 10 juni 2014

min kamp 6!

Läste Knausgårds Min Kamp del 6. Jag tycker denna avslutande del var fantastiskt bra, absolut den bästa. Den diskuterar frågor om autenticitet och anständighet, ventilerar mottagandet av böckerna och omgivningens förväntningar och olika roller bl.a. som författare, far och kolonilottsägare. Romanen är framförallt en storslagen kärlekshistoria och en hyllning till familjelivet och en berättelse om skuldkänslor, sorg, otillräcklighet och sjukdom. Den innehåller därtill några långa sidospår -även om läsningen här blev aningen trög så jag gillade dom också - diktanalys (Paul Celan) och hundratals sidor om Hitler (underlig och ojämn helhet men intressanta resonemang och paralleller till både författaren och samtiden). Kampen är berättarens men handlar likväl om oss, mig och dig. Förutom välskrivet är det intensivt, gränslöst och hjärtskärande.

söndag 25 maj 2014

Flyg

Att man kan bli så fäst vid Malms flygplats, det trodde jag inte. Vi ser den från fönster och balkong. Jag har inte tidigare direkt varit någon vän av flygplan eller flygande överlag. Men nu följer jag entusiastiskt småflygen som lyfter och landar. Samt fallskärmshoppare och varmluftballonger. Mitt yrvakna flygplansintresse beror på att barnen gillar flygplan och tjoar glatt när de ser ett (man vill ju inte heller bara vara att blääh). Och så gillar jag området kring flygplatsen, bra promenad- och cykelrutter (skidspår på vintern), grönområden, åkrar. Dessutom är byggnaden fin.

tisdag 20 maj 2014

en röst

Idag har jag förhandsröstat i EU-valet! Det känns alltid lika roligt och högtidligt som viktigt att rösta.

Kvällen ägnade jag åt att läsa om erfarenheter av mobbning, bekanta storyn tyvärr. Hjärtsnörp. Bra satsning av Svenska Yle.

söndag 18 maj 2014

helt okej ibland

Veckoslut utan barnen. När vänjer man sig? Och vad gör man? Nå, ibland blir det trots allt ovanligt lyckat. Fredag: städning och dvd-Sherlock (bra!). Lördag: solgass, vän, promenad plus trädgårdskaffe. Senare fest i Vik med kolleger, vin, ukulele-band. Söndag: Solbränna och smärta. Skickade post till Buu-klubben. Kompis, bebis och tårta. Vemod och saknad. Svettig kväll på fotbollsplanen. Nu fantastiska sjätte delen av Min kamp. Läsningen är en räddning. Helt nöjd och nöjdare i morgon då grynen kommer hem.
Buustämpel och blomster
Pop up café: Raparperitaivas


lördag 3 maj 2014

NW

Nåja, nu läste jag äntligen slut Zadie Smiths NW som jag började med i höst men sen inte orkade med då. Denhär romanen är allvarligare i jämförelse med hennes White teeth och On beauty som är mer glättiga och humoristiska till tonen. Har inte läst Smiths övriga verk.
NW är en samtidsroman som främst handlar om fyra trettioplussare i nordvästra Londons förortskvarter. Texten är fri och bitvis experimentell till både form och språk, det är talspråk, slang och medvetandeström, text som tar formen av ett träd... ibland är det briljant och ibland trasslar läsningen så jag tappar tråden. Men såpass förstår jag att romanen beskriver personernas liv i ett bostadsområde i en stad(sdel) som reflekterar skramligheten, slumpmässigheten, förvirringen, orättvisan. Jag inbillar mig att Smith har ett humanistiskt patos i romanen- i stället för att servera moraliska pekpinnar bjuder hon till en medmänsklig hållning, förståelse. Gillar det.

torsdag 1 maj 2014

serpentiner

Första maj. Halv fem på morgonen väcktes jag av pojkens tjut: "Ballongen gick sönder!" Det var bara en mardröm för hans Spiderman guppade fortfarande i taket. Vi har firat vappen i hemknutarna, varken picknickat eller marscherat. I lekparken tittade vi på fallskärmshoppare medan vi åt munkar. Väl hemma såg vi en väldig rökpelare, då det brann i Tattarmossen. Och idag har vi vappat på Malms kulturhus (med hundratals andra, måste medge att jag inte trodde att där skulle vara många kottar) som bjöd på pysselstund, ballonger, clownshow och orkester. Riktigt festligt. När vi gick hem smattrade en hagelskur på oss och ballongerna. Että semmoista i förorten!
Den lilla pricken mitt på bilden är en fallskärmshoppare

måndag 21 april 2014

det var den påsken

Det var då en annorlunda påsk i Helsingfors men tack vare underbara vänner och solskenet var den ändå en lyckad helg. Förra veckan sysslade barnen med avancerat påskpyssel hemma men i mitt tycke är det finaste påskpyntet denna tipu made in dagis ifjol!

söndag 6 april 2014

Yarden

Har haft lite svårt med läsförståelsen på sistone men Kristian Lundbergs Yarden gick hem. En berättelse skriven med sorg och ursinne om skulder, kroppsarbete och lönlöst slit, inbillade guldbaroner, mörka vakade nätter och utsatthet. Om att genomleva orimliga sammanhang genom att vänja sig, anpassa sig, foga sig, för att alternativet sannolikt är ännu sämre.

onsdag 2 april 2014

lite jubel

Äntligen april. Om morgnarna stapplar man ut blek, bländad av ljuset, blåsten är isande, dammet yr. Det är som om man överlevt. Triumf! Kontrasten mellan smutsen, skräpet, sanden och knopparna. Solen. Väntan. Lite takatalvi gör inget. Det går inte att stoppa våren.

I år är vi då balkongodlare och de första fröna gror i vår plastbytta till minidrivhus. Krasse, malva, luktärter, ringblommor.

tisdag 18 mars 2014

Muntert porträtt

Jag vann en familjefotografering på bokmässan ifjol. Det var ju kanske lite ironiskt. Och ja, egentligen var väl vinsten fotofirmans marknadsföringstrick för plånboken blev nog rejält tunnare trots presentkortet och mitt val att bara ta filerna, inga tavlor. Fick bilderna idag och de är nog riktigt fina och skojiga.
 

lördag 15 mars 2014

Torka aldrig tårar utan handskar

Läste Jonas Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Eftersom jag sett den fantastiska dramaserien så hade romanpersonerna skådespelarnas ansikten. Ja, jag tyckte mycket om böckerna. Fina, levande romanfigurer. Förfärlig, hjärtskärande story. Många tårar! En viktig berättelse, inte minst för att den är sann:"Att berätta är en sorts plikt. Ett sätt att hedra och att sörja och att minnas."

En liten invändning har jag ändå mot de otaliga upprepningarna som inpräntar i läsaren att Kärleken, Sjukdomen och Döden verkligen verkligen verkligen var verklighet! Att det hände riktigt på riktigt. Att de hände levande, existerande personer. Smittan, rädslan, utfrysningen. Att den skildrade tiden (främst 80-talet) och platsen (Stockholm) fanns. Att det här var alldeles nyligen. Att det är sant. Förstår ni? Är det säkert? Ja. JA.

söndag 23 februari 2014

Lugn, lugnare, ko

Det är något kolossalt lugnande med kor. Idag stod kossorna nästan orörliga och blängde på oss och vi  glodde tillbaka i deras kloka ögon och komtemplation, närmast uråldriga dåsighet. Kanske kon faktiskt står för det riktiga i tillvaron, som hinduismen lär. Men auta armias om de råmar, då blir dottern alldeles ifrån sig av fasa och den heliga stunden är förbi.
Tack vare vare en bild på de besynnerliga djuren märkte jag att min telefonkamera har flera fotofiltermöjligheter, hur har det kunnat undgå mig?

måndag 17 februari 2014

Annanstans

Nu läste jag Malin Kiveläs roman Annanstans. Det är en släktsaga om kvinnor, mödrar, döttrar, mostrar i olika tider och platser. Om frihet med stort F, om rum och resande, resor bort, resor fram (utan att komma fram) och tillbaka (utan att komma hem). Språket är vackert, lekfullt och varje sida, varje ord och andetag känns levande, känsligt och ödesmättat för att sedan när det är hänt eller rättare sagt läst stelna till fotografiska minnesfragment. Ibland känns texten närmast drömlik och associationerna hypnotiska och jag tycker om de romantiserande vackra bilderna. Men för det mesta blir texten (är friheten möjligen?) lite aningen onåbar och jag kommer inte riktigt in i läsningen, bläddrar tillbaka, koncentrationen flackar och tankarna fladdrar iväg. Så ja, jag befinner mig också lite annanstans. Distanserad, distraherad av annat. Det är kanske inte ändå bokens fel.

måndag 3 februari 2014

Hägring 38

Läste nyligen Kjell Westös Hägring 38. Staden är Helsingfors och tidsandan året innan andra världskriget bryter ut. Det vet ju läsaren men inte huvudpersonerna advokaten Claes Thune som har svårt att glömma sin ex-fru och hans kontorist Matilda Wiik som för sin del är förföljd av hemska minnen från inbördeskriget.
Året är 1938, Tyskland pöser och har sig och motsättningarna blir allt skarpare, de politiska samtalen blir debatter som eskalerar till konfliker, vänner blir osams, världen blir snäppet otryggare för den som inte vill eller kan blunda.

Romanens berättarstil är lugn och lågmäld, tempot är makligt, det är alldagligt till den grad att det egentligen inte alls blir spännande förutom atmosfären som är tryckande, laddad, det är något i luften, något bakom knuten. Det är skickligt och snyggt berättat.

Och herregud vad alla personer förfärligt ensamma trots eller kanske på grund av alla åsikter, rörelser och gungningar runtomkring. De är liksom borttappade eller övergivna - och omgivna av en tystnad. Beklämmande. Verkligt.

Fin roman med andra ord. Läs den!

lördag 25 januari 2014

5!

Äntligen kom dagen för det pga flytten försenade födelsedagskalaset för femåringen&dagiskompisarna. Undrade nog hur det ska gå med tio barn på en vuxen i 63 kvadrat. Det gick fint. Festligt, roligt och viktigt, viktigt med kompiskalas för sonen. Två timmar rullade med sån fart att jag glömde bort hälften av det program jag hade planerat, bland annat det som skulle vara höjdpunkten: tatueringarna!

 





söndag 19 januari 2014

Nästan himlabröd

Nu har vi bott i Malm i tre veckor. Flyttkaoset och oordningen klämde jag kvickt in i skåp och förråd. Omgivningen börjar nu ta form. Barnen har bekantat sig med andra barn på gården. Fallkulla gård ligger bakom knuten så dit har vi redan hunnit några gånger för att klappa hästarna och kika på djuren. Mörkret är mindre svart nu, lite snö på marken gör underverk för humöret. Idag har vi kokat fisksoppa, bakat bröd (inte himlabröd med moln i, som i Buu-julkalendern, men nästan) och skrinnat.



söndag 5 januari 2014

Nytt år, nya tag

"När man minst anar det så går det som det går" (Ingemar Johansson).

Vi ska skilja oss. Han flyttade i november och vi började det nya året i en trerummare i Malm. Vi har funderat på saken i flera år. Jo. Det är ledsamt, jobbigt, osäkert, ångestfullt. Misslyckandet. Skuldkänslorna. Att vi inte orkade. Att vi inte vill. Att det inte går längre. Att vara tillsammans för barnens skull. För kärnfamiljen. För släktens sinnesfrid. De ekonomiska orsakerna. Hur ska det gå nu? Nja, det återstår väl att se.

Jag kommer att sakna vårt gamla hem där vi bodde i sex och ett halvt år - de underbara grannarna och den fina hemgatan, vår kära lekpark, gräsmattan på gården, igelkottarna och kaninerna, sandlådan och gungan, hallonbuskarna och lönnen med fågelboet, våra dagliga vedträn i kylan och det meditativa eldandet överlag. Nästan-idyllen.

Området kring det nya hemmet i Malm är trafikerat, känns grått och rörigt, höghuslivet stökigare. Såklart finns även en hel drös fördelar. Och det är trots allt gåväg till dagis, parker, våra gamla hobbyn, biblioteket, simhallen och våra gamla grannar och barnens kompisar. Vi vänjer oss nog.

Vårt nya hem är mindre men inne är det ljust och luftigt och lugnt som aldrig förr. Det är lättare att gråta. Lättare att skratta. Lättare att andas. Det blir bättre. Det är rätt beslut.