Muntert porträtt

Jag vann en familjefotografering på bokmässan ifjol. Det var ju kanske lite ironiskt. Och ja, egentligen var väl vinsten fotofirmans marknadsföringstrick för plånboken blev nog rejält tunnare trots presentkortet och mitt val att bara ta filerna, inga tavlor. Fick bilderna idag och de är nog riktigt fina och skojiga.

 

Torka aldrig tårar utan handskar

Läste Jonas Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Eftersom jag sett den fantastiska dramaserien så hade romanpersonerna skådespelarnas ansikten. Ja, jag tyckte mycket om böckerna. Fina, levande romanfigurer. Förfärlig, hjärtskärande story. Många tårar! En viktig berättelse, inte minst för att den är sann:"Att berätta är en sorts plikt. Ett sätt att hedra och att sörja och att minnas."

En liten invändning har jag ändå mot de otaliga upprepningarna som inpräntar i läsaren att Kärleken, Sjukdomen och Döden verkligen verkligen verkligen var verklighet! Att det hände riktigt på riktigt. Att de hände levande, existerande personer. Smittan, rädslan, utfrysningen. Att den skildrade tiden (främst 80-talet) och platsen (Stockholm) fanns. Att det här var alldeles nyligen. Att det är sant. Förstår ni? Är det säkert? Ja. JA.