slutspurt!

Fredag och deadline! Försöker som bäst knåpa ihop tre sidor om miniprojekt två. Mina tankar spretar lite hit och dit för tillfället så texten är just nu ett strukturlöst kaos av franska streck. Kanske en glöggpaus får texten att flöda?

bråttom!

Hjälp, endast tre dagar kvar till miniprojekt tvås deadline! Det blir aningen bråttom. Men hinner inte just nu tänka en enda vettig tanke idag, så hoppas på inspiration i morgon. December rusar alltid fram i racerfart så lite stressigt är det nog just nu. Och januari brukar vara en lugn och lång (evighetslång)månad, då sku det passa bättre att vara överöst av uppgifter. Nåja, det är inte första gången jag är ute i sista minuten.

Nu måste jag igen rekommendera den bok jag läser: Det där som nästan kväver dig, noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Så fina och berörande berättelser om olika slags främlingskap och utsatthet. Läs den. Denna författare är en helt ny bekantskap för mig, men är glad att jag nappade åt mig denna i förbifarten. För sällan (alltför sällan tydligen)  händer det att jag plockar något att läsa från de tre hyllorna med svenskspråkig litteratur på den lilla närbibban här i mina knutar, det vill säga Skomakarböles bibliotek i norra Helsingfors. Men de har ett riktigt bra utbud av barnböcker och förstås finskspråkig nyutkommen skönlitteratur. Jag brukar ofta beställa och ställa mig i kö för böcker jag absolut vill läsa- ett system som fungerar alldeles utmärkt för mig.

Ha. Märkte en balk här till höger av texten där man kan klicka för etiketter, tid, länkar, plats. Hm.

boktips

En bra och konkret sak med mitt val av blogguppgiften är att jag har bekantat mig med andra bloggar, det hade kanske inte hänt annars. Tidigare har jag inte orkat följa med mer än ett fåtal bloggar, sporadiskt skummat igenom kanske tio stycken varannan månad... Nu har jag fått ögonen upp för flera organisationers och institutioners bloggar! Det är riktigt roligt och inspirerande att följa med hur olika arbeten fortskrider.

Men nu återvänder jag till boken jag läser: Kaj Korkea-ahos roman Gräset är mörkare på andra sidan. Det är en rysare om hemligheter och hemskheter, om att tala eller tiga. Skuggor, minnesbilder och snåriga skogar. Perfekt läsning för svarta kvällar.

funderingar

Svårt att komma igång med bloggandet! Men här kommer några ord om sociala webben-kursen.
Den tudelning som många verkar anse att finns mellan verkligheten och webben ter sig lite främmande för mig. Jag tänker främst på detdär med att man ska vara så extra försiktig och misstänksam just på nätet, för det är så lätt hänt man blir lurad eller utnyttjad. Och detdär med att det är så riskabelt att berätta något om sig själv och att man alltid ska välja sina ord noga, för det man skriver kan eventuellt (an)vändas mot en i framtiden. Mellan raderna i flera av kursens wikitexter läser jag att det är bäst är att gardera sig på förhand mot alla tänkbara hotbilder, så gott det nu går...(säkrast väl att inte finnas eller säga något alls överhuvudtaget).
Jaa-a, inte vet jag! Det är en blandning av common sense, en del överdrifter och till absolut största delen sånt som är nytt (och av nytta), svårt och dessutom -ve och fasa- tidskrävande att få grepp om och omfatta.
Det har också med bloggandet att göra. För om man inte skriver personligt och utgående från sig själv, med känsla och nära inpå den egna verkligheten. Vad blir det kvar då? Försiktighet och kontroll, uttryckt med intetsägande självklarheter. Ett distanserat tonfall och en polerad yta.
Eller möjligen: genomtänkta, sakliga inlägg med vettiga åsikter. Eller - så blir det alternativ tre- ingenting alls. Spännande, hur ska det gå måntro?

Starten

Nåja, tankar om bloggstarten. Jag försökte först skapa ett bloggkonto via en existerande gmailadress, det fungerade inte. Otålig som jag var så skapade jag ett nytt gmailkonto och här sitter jag nu och tvekar om jag ska fortsätta här eller göra ett nytt försök där.
En kommentar om bloggens namn. Jag testade ett tiotal namn och fann redan befintliga bloggar eller webbsidor. Namnet märkpennan valde jag då jag ofta sitter med en i handen. Egentligen är det väl en vanlig kulspetspenna eller en tuschpenna med permanent bläck och inte en highlighter eller en penna för att märka kläder som jag brukar hålla i. Men det är inte så noga, speciellt om det är svårt att formulera. Och i bloggen blir det märken: anteckningar, observationer, markeringar, noteringar. Utropstecken i marginalerna, klott i kanterna, sånt.

testing, testing

Hej, detta är mitt första blogginlägg någonsin! Bloggen är en kursuppgift -till en början åtminstone- och här kommer jag att skriva ner mina funderingar kring uppgiften och andra grejer, smått och stort.