söndag 25 maj 2014

Flyg

Att man kan bli så fäst vid Malms flygplats, det trodde jag inte. Vi ser den från fönster och balkong. Jag har inte tidigare direkt varit någon vän av flygplan eller flygande överlag. Men nu följer jag entusiastiskt småflygen som lyfter och landar. Samt fallskärmshoppare och varmluftballonger. Mitt yrvakna flygplansintresse beror på att barnen gillar flygplan och tjoar glatt när de ser ett (man vill ju inte heller bara vara att blääh). Och så gillar jag området kring flygplatsen, bra promenad- och cykelrutter (skidspår på vintern), grönområden, åkrar. Dessutom är byggnaden fin.

tisdag 20 maj 2014

en röst

Idag har jag förhandsröstat i EU-valet! Det känns alltid lika roligt och högtidligt som viktigt att rösta.

Kvällen ägnade jag åt att läsa om erfarenheter av mobbning, bekanta storyn tyvärr. Hjärtsnörp. Bra satsning av Svenska Yle.

söndag 18 maj 2014

helt okej ibland

Veckoslut utan barnen. När vänjer man sig? Och vad gör man? Nå, ibland blir det trots allt ovanligt lyckat. Fredag: städning och dvd-Sherlock (bra!). Lördag: solgass, vän, promenad plus trädgårdskaffe. Senare fest i Vik med kolleger, vin, ukulele-band. Söndag: Solbränna och smärta. Skickade post till Buu-klubben. Kompis, bebis och tårta. Vemod och saknad. Svettig kväll på fotbollsplanen. Nu fantastiska sjätte delen av Min kamp. Läsningen är en räddning. Helt nöjd och nöjdare i morgon då grynen kommer hem.
Buustämpel och blomster
Pop up café: Raparperitaivas


lördag 3 maj 2014

NW

Nåja, nu läste jag äntligen slut Zadie Smiths NW som jag började med i höst men sen inte orkade med då. Denhär romanen är allvarligare i jämförelse med hennes White teeth och On beauty som är mer glättiga och humoristiska till tonen. Har inte läst Smiths övriga verk.
NW är en samtidsroman som främst handlar om fyra trettioplussare i nordvästra Londons förortskvarter. Texten är fri och bitvis experimentell till både form och språk, det är talspråk, slang och medvetandeström, text som tar formen av ett träd... ibland är det briljant och ibland trasslar läsningen så jag tappar tråden. Men såpass förstår jag att romanen beskriver personernas liv i ett bostadsområde i en stad(sdel) som reflekterar skramligheten, slumpmässigheten, förvirringen, orättvisan. Jag inbillar mig att Smith har ett humanistiskt patos i romanen- i stället för att servera moraliska pekpinnar bjuder hon till en medmänsklig hållning, förståelse. Gillar det.

torsdag 1 maj 2014

serpentiner

Första maj. Halv fem på morgonen väcktes jag av pojkens tjut: "Ballongen gick sönder!" Det var bara en mardröm för hans Spiderman guppade fortfarande i taket. Vi har firat vappen i hemknutarna, varken picknickat eller marscherat. I lekparken tittade vi på fallskärmshoppare medan vi åt munkar. Väl hemma såg vi en väldig rökpelare, då det brann i Tattarmossen. Och idag har vi vappat på Malms kulturhus (med hundratals andra, måste medge att jag inte trodde att där skulle vara många kottar) som bjöd på pysselstund, ballonger, clownshow och orkester. Riktigt festligt. När vi gick hem smattrade en hagelskur på oss och ballongerna. Että semmoista i förorten!
Den lilla pricken mitt på bilden är en fallskärmshoppare