tisdag 30 april 2013

So long, vintern!

Ett inlägg i april ska det bli...

Nu när all snö smält kan man pusta ut för att snart glömma: herregud vilken jobbig vinter det var! Det är framförallt vägen från hem-dagis-jobb och tillbaka, krånglandet i snön och trafiken som gjorde mig helt utmattad, så trött att jag ofta somnade i bussen på hemvägen från jobbet eller måste gå och lägga mig samtidigt som barnen, efter kl. 20. Nu, denna aprilmånad, har jag känt att livet& orken återvänder.

En väldigt ny men återkommande tanke i snömassorna denna vinter. Tänk om, tänk om - TÄNK OM - man skulle flytta bort från huvudstaden till den gamla hemstaden Björneborg, där jag vuxit upp. Efter nästan sexton år av studier, jobb och liv i härliga Helsingfors!

Fördelar: Ha föräldrar och släktingar som skulle bo nära och sannolikt en närmare och naturligare relation mellan generationer. Det känns viktigare dag för dag. Att få hjälp med vardagen t.ex. vid sjukor och själv kunna hjälpa vid behov. Ingen rusningstrafik.
Vi kunde bo bättre och billigare, i ett eget hus. Kanske nära havet.
En flytt dit skulle innebära nya möjligheter, nya sammanhang, men i en välbekant (på gott och ont) omgivning. (Dessvärre en trångsint, tråkig, inåtvänd omgivning som jag innerligt avskytt medan jag bodde där och aldrig känt mig hemma i. Men då var jag en vild och galen tonåring, nu vill jag inget hellre än rutiner och lugn och ro...(?)

Nackdelar: Att inte känna nästan någon. Att bo långt från kära&viktiga vänner. Bo i en ganska jobbig, deprimerande stad med få aktiviteter. Jag skulle antagligen längta som en galning tillbaka till Helsingfors.

Andra funderingar med hemstaden som jag inte ids/kan sortera in under bra eller dåligt: Att leva i en helt finskspråkig omgivning, att jobba på finska. Ja, och vad man skulle jobba med, det borde vara drömjobbet¨förstås för att få igång denna stora förändring? Obs! Jag aldrig varit så nöjd som nu med mitt nuvarande jobb - och jag har jobbat på samma ställe i (sammanlagt) över 10 år. I och med en flytt till den gamla hemstaden skulle barnen gå i den skolan jag förhåller mig tudelat till och har många dåliga minnen från. Men ändå en bra skola med små klasser i en trevlig byggnad och en slags gemenskap (om man inte hamnar utanför).

En sån idé har ploppat upp denna vinter. Vad kan man säga- skönt med våren, alltså! Är det såhär en medelålderskris ser ut?