Beckomberga. Ode till min familj

Läste Sara Stridsbergs roman Beckomberga. Ode till min familj. Den handlar om mentalsjukhuset Beckomberga, dess personal, patienter och anhöriga. Ja, gränsdragningen mellan sjuk och frisk är förstås luddig. Romanen skildrar en familj, berättaren som är dottern Jackie, mamman Lone och den på sjukhuset intagna pappan Jimmie. Romanen är en slags hyllning till sjukhuset, ett hem och sammanhang för någon, ett fängelse för en annan. Det är svårt att få grepp om personerna, det är som om de är lite otydliga i kanterna, det är så mycket outsagt. Vissa porträtt känns nästan orättvist ofullständiga (t.ex. Lone, varför får man inte veta mer om henne) då pappan upptar berättarens uppmärksamhet. Man tänker att det mest ledsamt för Jackie själv. Berättelsen är luftig och fragmentarisk, läsaren tilldelas små sjok här och där. Romanen glider tidsmässigt mellan olika perioder och flyter lite samman.
Hela storyn är som ett egendomligt, drömlikt, upplöst, förgånget tillstånd. Det är ju något av ett tema i boken, hur svårt det är att hålla kvar något undflyende: en människa, stunden, minnet. I romanen är det svåra mer vackrert än vad det är sorgligt.

He eivät tiedä mitä tekevät

Läste Jussi Valtonens roman He eivät tiedä mitä tekevät. En dystopi, samtidsskildring, scifi? Romanen utspelar sig i Helsingfors och Baltimore och rör sig från "laman" vid 90-talet till ungefär år 2020. I fokus är den amerikanska forskaren Joe Chayefski, hans finländska ex-fru Alina och hans nya familj. Framförallt är det en berättelse om en fars icke-relation till sin son. Romanen skildrar skillnader och distanser på flera plan, etiska, moraliska, kulturella, fysiska, mellan generationer. Ett viktigt tema i boken är vetenskaplig forskning med hjälp av djurförsök vs djurrättsaktivism. I berättelsen vinklas problematiken kring djurförsök intressant nog mot de kommersiella, tekniska och kemiska experiment som utförs på människor. Det gäller den privata sfären vs den digitala, virtuella världen. Motsättningarna blir möten, och det är inte nödvändigtvis så trevligt som det låter. Medryckande läsning, underhållande och mot slutet väldigt spännande! Alldeles för spännande för långa tillbakablickar mitt i handlingen, om man får komma med en liten invändning och det får man ju.