"När man minst anar det så går det som det går" (Ingemar Johansson).
Vi ska skilja oss. Han flyttade i november och vi började det nya året i en trerummare i Malm. Vi har funderat på saken i flera år. Jo. Det är ledsamt, jobbigt, osäkert, ångestfullt. Misslyckandet. Skuldkänslorna. Att vi inte orkade. Att vi inte vill. Att det inte går längre. Att vara tillsammans för barnens skull. För kärnfamiljen. För släktens sinnesfrid. De ekonomiska orsakerna. Hur ska det gå nu? Nja, det återstår väl att se.
Jag kommer att sakna vårt gamla hem där vi bodde i sex och ett halvt år - de underbara grannarna och den fina hemgatan, vår kära lekpark, gräsmattan på gården, igelkottarna och kaninerna, sandlådan och gungan, hallonbuskarna och lönnen med fågelboet, våra dagliga vedträn i kylan och det meditativa eldandet överlag. Nästan-idyllen.
Området kring det nya hemmet i Malm är trafikerat, känns grått och rörigt, höghuslivet stökigare. Såklart finns även en hel drös fördelar. Och det är trots allt gåväg till dagis, parker, våra gamla hobbyn, biblioteket, simhallen och våra gamla grannar och barnens kompisar. Vi vänjer oss nog.
Vårt nya hem är mindre men inne är det ljust och luftigt och lugnt som aldrig förr. Det är lättare att gråta. Lättare att skratta. Lättare att andas. Det blir bättre. Det är rätt beslut.
Det är jobbigt med förändringar. Jättejobbigt. Samtidigt hoppgivande att det blir bättre. Lycka till ert nya hem! Det tar sin tid innan man vänjer sig.
SvaraRaderaJo, så är det... Tack Irma!
SvaraRaderaLäste och var tyst. Vad kan man säga... Men det skall säkert gå bra för er. Ni är i mina tankar och böner.
SvaraRaderatack Lea, det kommer nog att gå bra
SvaraRaderaKram. Det är rätt beslut, det är länge övervägt, men visst är det ändå tungt. Ingen, varken du, barnen eller han, är i längden betjänta av att att hålla ihop om det bara inte fungerar. Det kommer att bli bra. Kom ihåg att vi finns :-)
SvaraRaderaJo. Kram!
SvaraRadera