mrs Dalloway

Om varför det lönar sig med en omläsning av sina favoriter. Virginia Woolfs Mrs Dalloway. Den tyckte jag att var vansinnigt bra under studietiden. Och tycker lika fortfarande! Varje fulländad, briljant mening som understryks och inpräntas i läsaren. Dessa märkligt vackra timmar som skildras, de ihopflytande scenerna och den spända atmosfären. Vid första läsningen tänkte jag ungefär att det är en berättelse om något väsentligt som bubblar under ytan, något betydelsefullt som är nära att hända mrs D -kanske ett utspel, utbrott- något som hon sedan rationaliserar bort och slätar över. Nu, sisådär femton år och en omläsning senare, tänker jag att herregud: det är ju inte ens NÄRA nära att hända henne. Fantasier finns det ju nog, men bara en liten gnutta frustration i självbelåtenheten. Visst, romanen handlar inte enbart om henne. Men ändå. Konventionerna, självkontrollen, de fåfänga idealen och det neurotiska, sorgliga och onödiga med det hela. Det är det som händer.

Girona

*skrytvarning* Kan nämligen inte låta bli att berätta vad som hänt i veckan: jag har varit på en jobbresa till Girona! En tredagarskonferens med över 900 deltagare från 90 länder. Jag hade aldrig ens varit till Spanien förut. Lyckligtvis reste jag med vännen-kollegan som kunde språket. Underbara, underliga, långa dagar med föreläsningar och workshops, intryck, idéer och anteckningar, festligheter med god mat och vin och så den ljuvliga värmen ute. Utan den vanliga vardagsrumban kändes det som om man hade mera tid en nånsin, trots fullspäckat program från morgon till kväll. Så jag gick omkring med en närmast hysterisk frihetskänsla blandad med hemlängtan. Nu är jag så inspirerad att jag nästan har lust att blogga om jobbstuff. Nästan.

strömming

Strömmingsmarknaden på Salutorget, det äldsta traditionsevenemanget i Helsingfors, öppnade idag. Stämningsfullt men kyligt för den som lämnat mössan hemma. Böcklingsbouillabaisse och äppelglögg värmde för stunden. Skärgårdsbröd, vinbärs- och månskensströmming följde med hem (vad månskensmarinad innebär kan man ju undra, svaret är bland annat carambola). Gå dit, smaka på läckerheter och understöd Östersjöfiskarna!

Americanah

Nåja, det tog två månader men nu har jag läst den omdiskuterade och hyllade Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Tyckte mycket om hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig. Americanah är en roman om identitet, tillhörighet, kulturskillnader, hudfärg och hår. Och en kärlekshistoria. Många skarpa iakttagelser om rasism och sexism, inte minst i huvudpersonen Ifemelus blogg om verkligheten som svart icke-amerikan i USA och den vita normen. En ögonöppnare! Bitsk, fräsch, underhållande läsupplevelse.

Det här med bloggande romanpersoner och bloggtexter som uttrycksmedel i romaner är ju också lite intressant. Ett lite liknande grepp men i mindre skala finns i Pauliina Rauhalas Taivaslaulu.