onsdag 9 augusti 2017

Arv og miljö

Läste Vidgis Hjorths Arv og miljö. Den handlar om teatervetaren Bergljot som brutit med sina föräldrar och syskon. När hon får höra om att föräldrarna gjort upp ett testamente och de två yngre systrarna Astrid och Åsa ska få hytterne på Hvaler, familjens två sommarstugor medan hon och brodern Bård ska kompenseras ofördelaktigt så väcks en gammal konflikt till liv. Bergljot konfronterar familjen, efter många år av tystnad. Bråket som (åter)uppstår handlar mindre om stugorna än om det emotionella arvet, som fördelats ojämnt under barnens uppväxt. Det inga småsaker det handlar om utan sexuella övergrepp i barndomen som sedan genererat andra orättvisor och oförrätter för henne och brodern. Nu, efter faderns död, ska den hemska sanningen minsann fram, men frågan är om det är sanningen? Eller är det som Bergljots mamma säger: iscensatt lögn? Vem är det äger berättelsen om barndomen och om familjen?

Romanen är välskriven, det är en intrikat, intensiv och laddad text som gör läsaren kallsvettig.
Beskrivningen av Bergljot, jagad av hemska minnen, med all sin ångest, ilska och smärta. Och Bergljots mamma - gränslös, självisk, fåfäng, vacklande och otydlig - huj.

Pärmomslaget är fint med den avkapade Bergljotgrenen men lägg märke till mina matchande lakan!