Jag har nu läst Rosa Liksoms roman Hytti nro 6. Det är en berättelse om en lång tågresa från Moskva till Ulan Bator och om ett möte mellan en flicka och rysk karl som heter Vadim. Båda är i rörelse - på väg, bort! De delar på en trång hytt, mat och dryck. Konserver, saltgurka, lök, sötsaker, te och vodka. Hon lyssnar på hans råa och jobbiga prat. Hjälp, tänkte jag först, den här hytten känns bekant - jag vill ut! Men jag fortsatte ändå att läsa. Det är något i färgerna, smakerna och tonerna som tilltalar mig. Hyttens högljudda instängdhet, 1980-talets Sovjetunionen och Sibiriens vidder utanför kupéfönstret, det är samtidigt så beklämmande och fint. Både högtidligt och lite löjligt. Ett märkligt landskap de två färdas genom, mot en slags vänskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar