onsdag 2 juli 2014

Egenmäktigt förfarande

Läste den omdiskuterade Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek av Lena Andersson. Det är en välskriven och träffsäker berättelse om beundran som blir besatthet, om obesvarad kärlek och det seglivade, plågsamma hoppet. Romanen beskriver ett år av Ester Nilssons liv- och man är glad att boken är så tunn och denna sk. kärlekssaga så kort!

4 kommentarer:

  1. Bokbabbel var mycket upprörd över den och rubricerade sin post "Egenmäktigt förvirrande".

    SvaraRadera
  2. Nåjo, tydligen. Jag var inte så upprörd - tycker mer om fiktionen än verkligheten - detta är ju nåt man hört tidigare. Temat (obesvarad kärlek) är ju såklart tidslöst.
    Jag identifierade mig inte med Ester utan väninnekören. Dessutom, jag gillade förstås inte Hugo men tycker att han inte hade varit alls kapabel att infria Esters höga förväntningar och kanske viktigare, lite i hans försvar,- han måste inte det heller!

    SvaraRadera
  3. Äsch så slarvigt jag skrev kommentaren och går inte att redigera heller... jag menade alltså att jag hellre läser fiktionen än hör om liknande i verkligheten (som "väninnekör"). Jag tycker att Ester fantiserar ihop ett luftslott och sen blir hon (och läsaren med henne) kränkt för att det inte motsvarar den krassa verkligheten

    Måste ännu inflika att jag tycker att man läst in för mycket kön(sroller) i mottagandet av boken... och blivit förvirrade av den orsaken.. :)

    SvaraRadera
  4. ps. :D http://nojesguiden.se/nannajohansson

    SvaraRadera