onsdag 21 november 2012

funderingar

Svårt att komma igång med bloggandet! Men här kommer några ord om sociala webben-kursen.
Den tudelning som många verkar anse att finns mellan verkligheten och webben ter sig lite främmande för mig. Jag tänker främst på detdär med att man ska vara så extra försiktig och misstänksam just på nätet, för det är så lätt hänt man blir lurad eller utnyttjad. Och detdär med att det är så riskabelt att berätta något om sig själv och att man alltid ska välja sina ord noga, för det man skriver kan eventuellt (an)vändas mot en i framtiden. Mellan raderna i flera av kursens wikitexter läser jag att det är bäst är att gardera sig på förhand mot alla tänkbara hotbilder, så gott det nu går...(säkrast väl att inte finnas eller säga något alls överhuvudtaget).
Jaa-a, inte vet jag! Det är en blandning av common sense, en del överdrifter och till absolut största delen sånt som är nytt (och av nytta), svårt och dessutom -ve och fasa- tidskrävande att få grepp om och omfatta.
Det har också med bloggandet att göra. För om man inte skriver personligt och utgående från sig själv, med känsla och nära inpå den egna verkligheten. Vad blir det kvar då? Försiktighet och kontroll, uttryckt med intetsägande självklarheter. Ett distanserat tonfall och en polerad yta.
Eller möjligen: genomtänkta, sakliga inlägg med vettiga åsikter. Eller - så blir det alternativ tre- ingenting alls. Spännande, hur ska det gå måntro?

5 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag har själv inte bloggat på en tid och barriären känns nog högre då för att skriva något. Roligt ändå att du kommit igång för det är intressanta funderingar. Jag hajar också lite till inför just misstänksamheten. Ibland känns det som ren och skär uppmuntran till cynism: se till att skapa en bild av dig själv som du kan sälja också i framtiden. Däremot skulle jag nog ofta bli glad åt lite mer vettighet och eftertänksamhet. Inte så att man måste bita sig i tungan och låta bli att vara spontan. Men kanske det att komma ihåg att de man talar med (eller om för den delen) också är människor. Det finns en massa forum och nätdiskussioner där det verkligen är hätskhet som råder och en sorts likgiltighet, som i "på nätet spelar det ingen roll vad man säger".

    SvaraRadera
  3. Tack för din kommentar! Jag tror också att ju mer man skriver desto lättare blir det- lägre tröskel att säga sina åsikter.
    Jo, likgiltighet och hätskhet finns ju nog på nätet. På många forum men också i samband med artiklar i dagstidningar: det är sällan inläggen och kommentarerna på nyheter, artiklar eller kolumner är genomtänkta och seriösa. Verkligen synd är det då här kunde vara en möjlig kanal till åsikter och diskussion om vad som händer i samhället och omvärlden. Men möjligheten att skriva anonymt är likaså viktig, tycker jag...

    SvaraRadera
  4. Intressanta tankar här. Jag har funderat på vad människor berättar om sig själva på t.ex. Facebook. Vissa vill desperat vara neutrala och pratar mest om vädret, vissa människor står för den polerade ytan och inlägg som kunde rubriceras som skryt, vissa tycks berätta allt utan hämningar, och vissa (däribland jag själv) säger för det mesta ingenting, i alla fall inte i form av statusuppdateringar. Sakliga inlägg med vettiga åsikter är relativt sällsynta, men finns också från ett fåtal personer. Så alla riktningar ni pratar om finns företrädda förutom hätskheten, som fattas för att man uppträder under eget namn. Det vore intressant att undersöka hur vanliga de olika riktningarna är procentuellt.

    SvaraRadera
  5. Hej Viveca! Jag har glömt att svara och nästan hela bloggen för den delen!
    Tack för din kommentar. Själv tycker jag att de flesta inlägg är som människor är i övrigt också, en blandning av allt... För mig själv blir det åtminstone litet av allt, både väderlek och skryt, både neutrala grejer och känsla. Det är ju ganska svårt att formulera sig så att det behagar alla :). På Facebook har man ju både släktingar, vänner och ytliga bekantingar så att välja ton&form enligt publik går inte. Jag försöker för det mesta bara vara någolunda begriplig för så många som möjligt. Och ibland så orkar jag inte med det och då blir det andra bullar eller tystnad :)

    SvaraRadera