Glöm mig

Läste Alex Schulmans roman, eller minnesbok, Glöm mig. Den handlar om hans mamma, TV-programledaren, senare informationschefen, Lisette Schulman. Författaren Sven Stolpes dotter och journalisten, TV-producenten, Allan Schulmans fru.

Lisette är alkoholist. Hennes humör är ombytligt och tålamodet nästan alltid slut. Hon är begåvad, kaxig, slagfärdig och rolig. Hon är rasande och elak. Hon är instängd i ett sovrumsmörker om dagarna. Hon är en mamma som vänder blicken bort från sitt barn. När hon är arg väljer hon medvetet, demonstrativt och grymt att osynliggöra, ignorera, hon vägrar se barnets existens.
Det är också det sistnämnda som är vändpunkten. När Alex ser mönstret upprepas med hans barn så tvingar han sig att ingripa. Det får inte hända igen!

Glöm mig, är vad Lisette Schulman säger till sin son. Det är just det Alex Schulman inte kan göra, tvärtom, han vill minnas, han vill återskapa sin tidiga barndoms mor. I boken räknar han upp betydelsefulla minnen av modern från trettio år. Kärleksfulla och ömsinta minnen växlar med fasansfulla och hjärtskärande. Barnet Alex har tidigt lärt sig registrera varje detalj. Det är rakt och bra om medberoende. Det är gripande, sorgligt, obehagligt, utlämnande.

Stundvis är boken också oerhört underhållande: bilresorna till sommartorpet, pappa Allans stressade besatthet med tiden är komisk och ja, på ett sätt, lite bekant. Det gör mig nyfiken på Schulmans bok om sin far, Skynda dig att älska.