Det är en roman om begär, förälskelse, pengar, skam, förtvivlan och avsked. Storyn är aningen förutsägbar men det finns kanske en poäng med det. De olika förutsättningarna och livsvillkoren, vad det för med sig och hur det sannolikt slutar.
Jag fäste mig vid att romanen börjar med ett antydan om ett bedrägeri, ett svek, och att det sägs vara en fingervisning om vad som komma skall.
Boken är indelad i tre delar. Den första delen "Mitko" handlar om den amerikanska medelålders lärarens möte med vackra, fattiga och utsiktslösa tjugoåringen Mitko som lever på gatani staden Sofia i Bulgarien. Den andra delen "A grave" börjar med ett besked om att berättarens far avlidit för att övergå till ett tillbakablickande på barndomen. Denna andra del handlar främst om berättarens uppväxt, fadern och en vänskap. Den handlar om berättarens identitet, ungdomens formativa år. I den sista delen "Pox" fortsätter på den första delen, några år har gått och Mitko uppenbarar sig igen en vinterkall kväll med sin tunna jacka och våta tygskor. Han är sjuk.
Bokens titel är intressant. Vad är det som tillhör vem? Är det bagaget alla bär med sig, identitetens byggklossar, förutsättningarna, spåren (ärren?) av barndomen, relationer osv. Eller är det det s.k. ödet? Är det berättelsen, i berättarens fall? Vad innebär det för Mitkos del? Har det något att göra med sveket som antyds i början? Vem är det som blir utnyttjad, om så sker? Eller är det en ömsesidig deal, ett utbyte? Ja, det är en tankeväckande roman.
Omgivningen är fint och känsligt skildrad, staden Sofia som sägs vara en stad som alla ungdomar som bara kan vill lämna. Romanens stad är full av ohuman Sovjetarkitektur, halvfärdiga byggnader, betonggrå fasader, slitna bussar. Kontrasten är stor till de få nästan bländande klara stunder i romanen. Bokens omslag är ett enormt höghusblock, vad signalerar det egentligen? Alla dessa liv, liksom? Huset är ju varken berättarens eller Mitkos hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar