Jag fortsatte med Kristina Sandberg: Sörja för de sina och Liv till varje pris. Ja, dethär har varit sommaren med Maj. Vi rör oss från trettiotalet till sextiotalet. Från arbetarklass till småborgerlighet och sedan börjar det sakteligen svänga tillbaka. Maj har varit med mig i matlagningen, städandet, överlag närvarande inom hemmets verklighet och ramar. Hur snäv och begränsad, nästan inåtvänd, är inte hennes roll? Ja, det känns förlegat - och ändå inte alls. Vad jobbig hon är med all ångest, osäkerhet, tvångstankar! Stundvis är hennes överkritiskhet hård, småsint och svår att uthärda. Samtidigt är hon så mänsklig med alla sina brister att man bara måste sympatisera med henne. Eller måste och måste, men jag gör det.
Jag har älskat romansviten, speciellt den första och tredje delen. Maj, Tomas, berättarrösten, växlandet dem emellan, alla tankarna, tonfallen, frågorna.
Och ska man nånsin sluta tänka i kursiv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar